svardskan

Efter söndagens fiasko i Trelleborg har Elin och jag nu fått vår revansch! Jag såg i tisdags i tidningen att det skulle bli auktion i Marieholm på onsdagskvällen och då ringde jag Elin och frågade om hon var sugen på att köra dit och det var hon :) Och tur var väl det för där kunde vi äntligen handla av hjärtans lust. Det fanns så fina möbler där som jag kunde fått för liten peng om jag bara haft plats för dem här hemma. Jag får väl köpa en herrgård :) Nu längtar vi bara efter ett besök i Kvarnamåla också inom snar framtid. Oh, vad jag vill ha en liten kuriosabutik!

Jag har länge velat åka till Karlssons auktioner nere i Trelleborg (där det brukar vara billig loppis) men det har alltid kommit något annat emellan. Igår blev det äntligen av! Jag, Elin och morsan stack dit vid elvatiden så vi skulle kunna gå och titta på varrona i lugn och ro innan auktionen började kl 13.00. Det fanns en hel del fyndlådor, som de kallas, som vi var intresserade av men döm om vår förvåning när auktionen väl kom igång och priserna rusade i höjden! Lägsta bud var 50:- plus de där 20% som de lägger till och det hade väl inte varit så farlligt men sen höjde auktionsförättaren 50:- för varje hand som sträcktes upp så ni kan ju tänka er att precis allting blev alldeles för dyrt för oss. Jag fattar inte hur de andra hade råd. Och att de bara accepterade hans sätt att ropa. Oh, vad jag saknar auktionerna i Kvarnamåla! Nåväl, jag fick i alla fall köpt en gammal damcykel och Elin köpte en stooor panter i porslin, för något skulle vi ju ha med oss hem.




Små solar i gräset:)

Igår åkte jag till veterinären med Zarah igen. Hon har varit dålig i magen en hel vecka och jag har försökt med olika metoder för att få hennes mage att bli bra men diaréen har bara fortsatt och i förrgårkväll började hon dessutom kräkas och på morgonen ville hon inte äta. Jag blev jätteorolig för att hon skulle bli lika dålig som i höstas så jag ringde till den nya veterinärkliniken "Öresundsveterinären"som ligger här i närheten. Vi kom in till en jättetrevlig veterinär som undersökte Zarah ordentligt. Eftersom Zarah var så pass pigg som hon var och inte  uttorkad så skulle vi prova med antibiotika som hjälper tarmen att läka och ett speciellt dietfoder till att börja med. Och det lät ju bra men när jag kom hem från jobb så hade hon kräkt upp lite rödfärgat och jag blev så orolig för att det ändå skulle bli inläggning. När jag dessutom fick truga i henne det nya goda fodret och hon ratade brödet med den inlindade tabletten så att den fick tryckas ner i svalget istället, blev jag riktigt missmodig men hon hade i alla fall inte kräkt upp den igen när jag kom hem från syföreningen ett par timmar senare så den hade fått lov att verka. Jag sov på soffan igen, tredje natten på rad, för att kunna hålla koll på henne, men för första gången på flera nätter väckte hon inte mig och ville ut. Jag vaknade vid tio i fem med en Zarah stirrandes på mig med glada ögon och viftande svans. Det bådade gott! Och sen åt hon dessutom med god aptit. Yes, jag har fått tillbaka min vanliga Zarah igen!