svardskan

I söndags, efter 4½ månads väntan, var det dags för oss att åka upp till Tokamåla för att ta ett sista farväl av Lennart. Elin, Malin, jag, Jonas och Fanny åkte i den ena bilen och Johnny, Simon och mamma i den andra. Anton stannade hemma och tog hand om hundarna. Vi stannade till i Karlshamn och åt på McDonalds, som vi alltid gjort när vi kört upp till Lennart, för att sen åka vidare till Linneryds kyrka där urnan stod. Där väntade Imma och Marie på oss och tillsammans körde vi sedan vidare till Vikholmen, sjön bredvid Lennarts hem som han önskat att få vila i. Där möttes vi av hans vänner Reinar, Lars och hans fru Kerstin. De sistnämnda är ägare till mark och stugor på den sidan om sjön som vi skulle befinna oss på. Lennart brukade hjälpa Lars med att klippa gräs o dylikt runt stugorna. Vi var lite oroliga för att det skulle bli regn och åska så att det inte skulle gå att ro ut med urnan men solen sken från blå himmel :) Vi samlades en bit ifrån bryggan där Kerstin hade gjort så fint med vit duk och blommor på bordet där vi kunde ställa urnan. Alla som ville fick säga några ord och sen sjöng jag och Malin "Må din väg gå dig till mötes" innan vi gick ner till ekorna. Johnny skulle ro en av båtarna och Reinar den andra. Jonas skulle följa med och strö askan. Jag och Imma sade båda två att vi inte ville med för vi var rädda för att trilla i och drunkna men vi tog mod till oss och satte oss i Reinars båt tillsammans med Simon. Väl framme vid den plats vi trodde var rätt stannade vi och då uppstod ett stort problem - urnans lock var plomberat och omöjligt att öppna och i botten satt det fyra skruvar. Och vi som inte hade några verktyg med oss! Vi hade tagit med stenar att lägga i urnan som sänke och med dessa fick Jonas banka upp träbotten så att askan kunde strös. Detta oförutsedda gjorde att stämningen blev lättsam istället för sorgsen och det tror jag att Lennart tyckte om. Efteråt gick vi till en av stugorna och fikade bl a Budapesttårta som var Lennarts favorit. Det blev en fin avskedsstund och när det var dags att bryta upp så kom regnet....