svardskan

Förra måndagen togs stygnen på Bettys ben bort. På torsdagmorgon var knäet jättesvullet och jätterött runt såret och det rann blod. Och jag som skulle åka till Skellefteå med kören på eftermiddagen! Så det var bara till att åka till veterinären igen som satte in ett dränage. Sen bar det av till jobb med oro för Betty och inför resan. Väl hemma igen började jag packa. Kände mig jätteorolig för hur det skulle gå med Bettys ben när jag var borta. Fick instruerat hela familjen innan Johnny körde mig till stationen. Där väntade Ann-Sofi, det var bara hon och jag som skulle ta tåget, de andra i kören skulle flyga. Jag hade en sån ångest när jag stod där på perrongen och väntade, ville stanna hemma istället, men jag tvingade mig själv att försöka koppla bort problemen hemma.Vi skulle åka till Stockholm och där byta till nattåg till Umeå. Stockholmståget kom fram, kryss i taket, tidigare än beräknat så vi fick vänta extra länge då nattåget var försenat men vid 23-tiden var vi på tåget och upptäckte att det var väldigt trångt i sovkupén. Det var tur att vi inte var tre som skulle ligga därinne! Efter en natt med lite sömn upplyste konduktören oss att tåget var en halvtimme försenat vilket innebar att vi skulle missa bussen i Umeå. Konduktören tipsade oss om att stanna kvar på tåget och ta bussen i Bastuträsk istället och det gjorde vi. Det var jättefint väder hela tden :) Väl framme i Skellefteå var det ett tufft schema med mycket sång, vi skulle sjunga inför publik både på lördagkväll och söndagförmiddag. Gudstjänsten på söndagen sändes även i lokalradion :) Jag sms:ade och ringde hem stup i kvarten för att kolla hur det gick för Betty och de lugnade mig vaje gång. På söndagen åkte de som skulle flyga hem redan vid halv fyra men jag och Ann-Sofi fick stanna tills 19.45 då bussen till Bastuträsk gick. Båda tågen följde tidsschemat så kvart i tolv kunde Elin hämta mig på stationen. Väl hemma upptäckte jag att Betty börjat halta igen :(  Såret däremot såg rätt så okej ut. Vi stack till veterinären på eftermiddagen för att ta bort slangen och när jag nämnde att Bettys antiinflammatoriska tablettkur tog slut i torsdags så sa det att det inte var konstigt att Betty haltade för att dessa tabletter bör hon ta i en månad efter operation. Men varför skrev inte första veterinären ut det då? Nu har Betty fått medicin i två dagar och jag tycker att hon går bättre men såret har blivit rött och svullet vid andra änden nu. Suck!

Åkte till veterinären och visade Bettys ben i måndags som svullnat en del men fick lugnande besked om att allt såg normalt ut och att jag skulle massera benet några gånger om dagen för att få igång blodcirkulationen. Jag fick även höra att jag kan gå lite längre med henne än vad jag gjort tidigare :) Eftersom rehab-pappren var så luddiga som jag fick med hem efter oprerationen så bad jag Cilla, som fick sin labbe opererad i Lund (samma som Zarah) för 1½ år sedan,  om att skicka hennes papper ifall hon hade kvar dem och det gjorde hon, den ängeln! Där står det mer tydligt hur man ska gå till väga och jag blev förvånad när det stod att man ska gå ett par hundra meter några gånger om dagen i två veckor och sedan utöka till femhundra. Jag hade för mig att det var striktare när Zarah opererats men jag kan ha fel. Skönt är det i alla fall att kunna utöka promenaderna, både för Betty och mig :) Nu så är jag orolig för att hon har blivit så röd vid en del av stygnen. Har tvättat med Klorhexidin några gånger och när jag kom hem från jobb idag så provde jag att klämma och då kom det lite vätska så jag ringde vetkliniken men de tyckte att jag kunde avvakta eftersom vätskan såg klar ut.

 

Pratade med veterinärkliniken i fredags om att jag skulle komma och ta bort Bettys bandage på måndagmorgon men igår morse låg bandaget på golvet, det hade trillat av av sig självt :) Rehab-intruktionerna vi fick med oss hem är väldigt luddiga, står inte alls så detaljerat som när Zarah blev opererad, och nu tycker jag att Bettys ben är svullet men Johnny försöker lugna mig med att det är normalt när man blivit opererad. Tänker ringa kliniken imorgon och försöka få rätsida på det hela.

 

I eftermiddags åkte jag och Elin och hämtade hem Betty. Operationen hade gått bra men hon hade suttit och gråtit hela dagen, den stackaren. Tydligen opererades hon inte med TPLO-metoden som användes när Zarah opererades utan enligt en ny metod som heter TTA. Men efterarbetet är detsamma - pyttepromenader i koppel under lååång tid och vi ska göra mjuka rörelser med hennes ben flera gånger om dagen. Så småningom blir det möte med sjukgymnast och ev vattenmotion. Men än så länge är vi på dag 1....

 

 

 

Imorse möttes jag av en blockhalt Betty. Jag trodde först att det kunde vara fästingrelaterat men när jag sen såg henne hoppa omkring med högra bakbenet i luften så började jag ana att det var korsbandet som gått av. Johnny var i Kalmar så jag fick ringa stackars Elin som hade sovmorgon och be henne köra mig till veterinären. Men först fick jag ringa "min" pojkes föräldrar och be dem ha honom hemma idag eftersom jag inte visste hur lång tid det skulle ta hos veterinären. Det fanns egentligen ingen tid förrän på eftermiddagen, de skulle operera hela förmiddagen, men om vi skyndade oss och kom direkt efter jag ringt så lovade de att titta på henne. Diagnosen ställdes väldigt snabbt, de behövde inte ens röntga, och när veterinären sen tittade i almanackan om en tid för operation så såg hon att det fanns tid redan imorgon! Betty fick smärtstillande plåster på benet så länge och eftersom det är väldigt farligt för henne om hon tuggar i sig det så får hon gå med tratt, stackaren. Nu väntar en jobbig tid med korta promenader och inget hoppande i soffor eller lek med Zarah. Och mängden mat får minskas om hon inte ska riskera att bli tjock. Suck, fortsättning följer......