svardskan

Nu har våran lille påg blivit 19 år! Kalaset hölls på självaste födelsedagen i liten skala eftersom det var mitt i veckan. Elin var snäll och hjälpte mig med maten som tur var för annars hade jag aldrig hunnit bli klar i tid. Det märktes att det var jobbedag, alla satt och gäspade hi,hi. Dagen efter var det dags för den årliga syföreningsauktionen i Prästgården. Jag hade bakat lussekatter, kanelsnäckor, rulltårtor och gjort äpplemos. Och så hade jag som vanligt köpt färdigsytt på Tradera som jag skänkte hi, hi. Försäljningen gick bra och det bästa är att man vet att alla pengar vi får in går till välgörenhet. Igår stod Elin och jag och sålde korv för bowlingklubbens räkning, det var nämligen julskyltning i Staffanstorp då. Nytt för i år var att de hade en massa barnaktiviteter på torget vi stod på och det gjorde att vi sålde korv på löpande band. Kul! Mindre roligt var att de spelade jättehög musik bara några meter från vårt stånd. Det gick ju an för förbipasserande men vi som sålde var ju tvungna att stå i oljudet hela tiden! Och inte hjälpte det att vi gick dit och sa till :( Idag tände jag ljusstakarna i fönstret innan jag begav mig av till kyrkan där kören skulle vara med och sjunga. Det blev lite adventsfika efteråt i Prästgården. Det var tänkt att jag skulle ta mig upp i stan på eftermiddagen och kolla på julskyltningen men jag vet inte om jag vågar nu när det utfärdats stormvarning. Och snön lyser med sin frånvaro....



Jag vann första priset i Bråhögslotteriet!

I tisdags hände en incident på jobb (jag gjorde fel och en kollega "var tvungen" att tillrättavisa mig på ett tråkigt sätt) som gjorde att jag gick hem pch grät hela eftermiddagen. Min första tanke var att nu säger jag upp mig, nu har jag gråtit vad jag ska på detta jobbet. Jag ringde syrran som pratade förstånd med mig. Hon sa att nu befinner jag mig i samma sits som jag var för exakt ett år sedan då jag var så ledsen och ville bort från Mossebo. Nu har jag gett stället ett år till men nu får det vara slut, nu måste jag säga upp mig för att komma vidare och för att må bra. Jag lovade henne att jag skulle prata med chefen så fort jag funderat färdigt, ville prata med Johnny också först. När jag kom till jobb igår så låtsades jag som ingenting, tänkte bara när jag såg kollegan att hon skulle bara veta att jag gick och planerade att säga upp mig. När jag kom hem funderade jag länge och väl på hur jag skulle göra. Jag frågade Malin om hon tyckte att jag skulle säga upp mig och då frågade hon om jag hade ett nytt jobb att gå till och när jag svarade att jag inte hade det så sa den kloka flickan "Då hade jag nog inte sagt upp mig". Jag var så kluven, jag vill ju bort från Mossebo men samtidigt så blir jag av med tryggheten som det innebär med fast jobb om jag säger upp mig. Jag gick och funderade på om de kanske kunde behöva en extra resurs på halvtid på Kvistofta som jag jobbade på från början eller om det kunde finnas någon annan lösning utan att jag behövde bli utan jobb. Och så imorse hände något helt otroligt! Jag började halv åtta så jag var först på avdelningen. Efter en stund kommer vår specialpedagog som jobbar både på Mossebo och Kvistofta och frågade hur jag mådde. Jag kände att jag inte kunde låtsas och säga att allt var bra utan jag sa som det var att det hände en sak häromdagen som nu gjorde att jag allvarligt funderade på att lämna Mossebo. Då frågade hon mig om jag kunde tänka mig att jobba som resurs på halvtid för en autistisk pojke på Kvistofta med början i januari. Om jag kunde!! Jag blev så lättad när hon sa det och väntar nu på klartecken från chefen. Jag gick som på moln hela dagen och var t o m trevlig mot kollegan. Fortsättning följer.....

Idag tog jag komp hela dagen (har massor att ta ut)  eftersom jag fått en tid hos en homeopat. Håkan Bengtsson heter han och jag hade läst omdömen om honom på nätet som lät bra så jag tänkte att det kunde vara värt ett försök. Jag har ju fortfarande svamp på tungan eftersom jag vägrar ta medicinen som läkaren på vårdcentralen skrev ut  (fruktansvärda biverkningar som jag inte vill riskera att få) och vichyvattnet som jag sköljer med flera gånger varje dag räcker nog inte till. Håkan visade sig vara en mycket sympatisk person och han trodde att mina symptom kunde bero på järnbrist så nu ska jag ta flytande järnmedicin varje dag plus en homeopatmedicin som inriktar sig på slemhinnorna. Jag ska på återbesök om en månad så nu hoppas jag verkligen att allt blir bra. Håll tummarna!